Hoppa till sidans innehåll

Jukola 2011


Jukola 2011

 

Årets upplaga av Jukola blev om möjligt än ännu större succé än föregående år. Jag framhåller denna tävling som årets orienteringsmässiga höjdpunkt.

 

Efter att ha drabbats av Gubbvad under vintern samt ett antal influensaliknande tillstånd under våren så hade jag för min egen del varit tvungen att avstå från 10-Mila och kände mig inte i speciellt bra form inför Jukolaresan.

 

Mina farhågor om att inte kunna göra en bra insats försvann i och med min insats på den Jukolaträning som Ola förlagt till Fredrik Lennmark ca. 1 vecka före Jukola. Jag lyckades där med att prestera en tid på under 10 min/km och placera mig bättre än två storheter som Peter Fors och Jörgen Ekblom.

 

Under den sista veckan fick vi besked om att Jocke inte kände sig kry och att Fredrik skulle rycka in i laget istället. Jag fick trots detta behålla min ”korta” 8,5 km grynings sträcka.

 

Förväntansfull som ett barn inför julafton kom så äntligen fredagen den 17 juni och det var dags att smita iväg från jobbet lite tidigare för att kånka iväg den tunga ryggsäcken på tunnelbanan och vidare ut till Silja terminalen. Många av de övriga hade redan samlats sedan tidigare och stämningen i gänget var på topp.

 

I år hamnade jag i samma hytt som Orkesterledare Ola och Olof, men det första som hände var att alla 15 personer tryckte ihop sig i grannhytten för att delta i tröjutdelningen i Blåsorkestern och se den nya flaggan som nätt och jämnt fick plats på tvären i taket på hytten.

 

Den efterföljande buffén blev som vanligt en trevlig tillställning med sånger och hög stämning. Kaj gjorde ett försök att lära oss de vanligaste kodsiffrorna på Finska för att vi skulle kunna ha nytta av det i skogen, men för min egen del så verkade inte riktigt den nya kunskapen fastna.

 

För min egen del så blev resten av kvällen ganska lugn och jag gick och lade mig i skaplig tid för att på så sätt vara i någorlunda utvilat skick inför den kommande dagen och natten.

 

Efter en stadig frukost på båten var det så dags för den i år ganska korta resan till tävlingen. Ca 2,5h bussresa förde oss allt närmare den Ryska gränsen och efterhand blev det mer och mer skyltar på Ryska. Det märks att Finnarna har respekt för den stora grannen i öst, då det fanns stridsvagnshinder som bestod i spetsiga stenar på en lång rad så långt ögat nådde. Jag lyckades även få Jörgen att ta en bild på mig när jag testade ett uppställt vapen.

 

Klas Skjuter KSP

 

Väl på plats så lyckades jag och Magnus få de bästa platserna i militärtältet. Efter bäddning och en utebliven ceremoni när Blåsorkestern för första gången reste sin nyinköpta flagga så begav jag mig upp till händelsernas centrum för att se dam starten. Efter detta fördrev jag eftermiddagen med att äta Makkara, vila och delta i det allmänna snacket kring huruvida Blåsorkestern skulle ha någon chans mot OK Grip laget i år eller inte. För min egen del var jag ganska övertygad om att Grip laget skulle gå segrande ur den interna duellen, men det förekom vissa som hade en annan åsikt….

 

23.00 gick så herrstarten med Ola och Göran som fick en jobbig uppförsbacke och många andra testosteronstinna herrar att trängas med i den Finska sommarnatten. Olas lampa slocknade, men med sin rutin tog han sig ändå i mål med en hyfsat bra tid.

 

Efter starten gick jag och lade mig för att ladda för mitt eget lopp, men lyckades inte få så många timmars sömn innan det var dags att stiga upp vid 03.00.

 

Fredrik kom in och växlade ut till mig ca 5 minuter efter SMOL. På väg till första kontrollen hade jag intalat mig själv att ta det lugnt och läsa kartan noga, men efter ett tag så insåg jag att jag inte riktigt var med på kartan och stigen som jag trodde att jag sprang på upphörde att existera….. Meddragen av konkurrerande lag hade jag på något sätt lyckats hamna på en stig som gick parallellt med den stig som jag trodde att jag sprang på. Efter att ha insett detta så lyckades jag ändå spika 1:an och jag fick även ett litet gäng med löpare omkring mig med ungefär samma fart som jag själv i skogen. Jag lyckades både följa med på kartan och i löpningen under ett par kontroller innan jag tappade bort mitt gäng i tät skog. Jag fick då byta strategi till att orientera helt på egen hand, vilket lyckades över all förväntan. Resten av loppet genomförde jag själv och lyckades med ett i stort sett perfekt lopp.  Jag lyckades till och med ta in några minuter på SMOL med ett lopp på bara lite över 8 min/km vilket är mycket bra med mina mått mätt.

 

Jag växlade ut till Per och gick sedan till bastun för att där ”varva” Blåsorkesterns Jossa.

 

Efter att under hela tiden sedan avstigningen från bussen ha varit på samma ställe som hela gänget på 15 personer, så var det en person som jag inte sett skymten till (i vaket tillstånd) och det var Peter Fors. Först efter min målgång fick jag en skymt av honom och förundrades över hur det är möjligt att 2 personer som är på ungefär samma ställe och gör ungefär samma saker kan undvika att träffas under nästan ett dygn. Vid ett flertal tillfällen hörde jag att Peter var än här och än där, utan att våra vägar korsades. Intressant iakttagelse tycker jag.

 

Under förmiddagen som bjöd på lite bättre väder än lördagen så ägnades tiden åt att ta emot de övriga lagmedlemmarna och Blåsorkerterlöpare. Det stod snart klart för oss att det kunde bli tufft med att klara omstarten, men båda lagen klarade sig med liten marginal. OK Grip klarade omstarten för Anders ”Lungan” Lundgren med ca 1 minut och Blåsorkesterlaget klarade omstarten för Johan Karlsson med ett par minuter.

 

Vi som inte flög hem fick efter att sistasträckslöparna var i mål hoppa in i bussen för att trötta men nöjda åka de 2,5h till Helsingfors och den väntande färjan. Lite tröttare än på ditresan blev den tidiga buffén något lugnare och vi kunde beskåda hur Peter Fors återladdade sin kropp med den ena tallriken mat efter den andra. Maken till näringsintag under kort tid har jag inte skådat sedan Ola och jag hade matätartävligar under 90 talet där jag som mest gick upp 5,5 kg under ett julbord…. Den sista tallriken var en välkomponerad (?) blandning av diverse godsaker (Pannkakor, sylt, pommes, köttbulle, salami, etc) som jag förevigade med min mobiltelefon (se nedan)

 

Peters sista tallrik

 

För egen del så begav jag mig till jobbet efter ankomsten till Stockholm, men jag tror att några tagit ledigt från jobbet för att återhämta sig efter den något sömnfattiga helgen i Finland.

 

Efter en ganska stillsam måltid begav vi oss till puben där en trubadur spelade gamla ”covers” under tiden som diskussionerna gick på högvarv om diverse värvningsförsök av Blåsorkestern för att förstärka sitt/sina lag inför nästa års Jukola.

 

Sammanfattningsvis måste jag säga att alla gjorde väldigt bra ifrån sig och att stämningen inom och mellan de båda Mariefredslagen var mycket god. Jag hoppas att vi kan få ihop 3 herr lag och kanske 1 dam lag till nästa år.

 

Jag hoppas att även nästa år få vara med på detta fantastiska arrangemang och att jag även då får min favoritsträcka i gryningen.

 

/Klas

Uppdaterad: 2016-06-08 03:12
Skribent: Klas Eriksson

Postadress:
OK Grip - Orientering
Klas Eriksson, Fatbursvägen 29
64732 Mariefred

Kontakt:
Tel: 070-7107824
E-post: This is a mailto link